Den Svarta Löparen – Kristina Appelqvist

Titel: Den Svarta Löparen
Författare: Kristina Appelqvist
Utgiven: 2009
Genre: Deckare
Citat: ”I samma ögonblick som Emma kände att hon förlåtit honom infann sig en annan känsla. Frihet. Äntligen hade hon blivit av med det svarta bagage hon släpat på under så många år. Hon var fri.”

---

Baksidan:
Emma Lundgren, ung rektor vid Västgöta universitet i Skövde, är alldeles ny på jobbet, när hennes sekreterare Vera Nilsson plötsligt hittas brutalt mördad. Hela universitetsledningen blir genast misstänkt och mordet väcker stor medial uppmärksamhet. Emma gör allt för att undvika en katastrof samtidigt som hon kämpar med sin nya roll som rektor. När sedan en schackpjäs från 1300-talet som tidigare stulits från utgrävningarna i Varnhem dyker upp, tätnar mystiken. Vem har stulit schackpjäsen och hur har den hamnat i den mördades tillhörigheter?

---

Det finns mycket bra med den här boken, tyvärr finns det även delar som skaver lite i mig. Ett stort plus är att den utspelar sig precis i min närhet vilket gör det lite extra spännande. Det är alltid roligt att kunna se miljöer framför sig och veta att de överensstämmer med verkligheten.

För att vara en debutroman tycker jag att den är otroligt bra. Jag är ganska feg både när det kommer till film och böcker, det gör att det är en väldigt hårfin gräns mellan vad som är spännande för mig och vad som är för brutalt. Den här skapar alldeles lagom med ”spänningskramp” i magen, jämförelsen med Camilla Läckberg känns inte alls långt borta.

Jag hoppades på lite mer tillbakablickar på vad som har hänt tidigare, sådana bitar är något jag alltid har tyckt väldigt mycket om. När en historisk händelse eller en äldre människas liv löper parallellt med nutiden. Åter igen är det något som är likt Läckberg…

Slutet är ganska oväntat, men var också något som var omöjligt att se själv. Det stör mig lite att man inte riktigt får chansen att gissa vem som är förövaren. Det är ju en del av charmen i en deckare, men jag tycker ändå om att åtminstone ha en chans att lista ut vem den skyldige är. Lite fler detaljer hade bara varit spännande, jag hade gärna sett lite mer beskrivningar av exempelvis mordplatsen och offret eftersom det ändå ger lite insikt i själva mordet.

Sist men verkligen inte minst så älskar jag ”fluffet” i den här boken. (Uttrycket kommer från skrivarna på Bokhora.se ) Alltså allting runt om själva huvudhistorien, huvudkaraktärernas privatliv, relationer och tankar. Vad som händer hemma de där stunderna när man släpper huvudhistorien för en stund. Emma och Filip är karaktärer som jag instinktivt tyckte om och som jag längtar efter att få fortsätta följa, jag hade gärna läst en serie bara om dem och struntat i fallen…

Lejontämjaren – Camilla Läckberg

Jag tycker verkligen om den här boken. På samma gång avskyr jag den. Det är en märklig känsla, den återkommer ofta när jag läser böcker om barn och ungdomar som far illa.

Lejontämjaren inleds med att en flicka som har varit försvunnen plötsligt vandrar ut ur skogen rakt framför en bil och blir påkörd. Hon har fruktansvärda skador, både från olyckan men även skador som hon har fått tidigare. Patrik Hedström och hans poliskår börjar nysta i vad som har hänt, men varken de eller jag som läsare kan nog ana hur stort det blir och hur det till slut avslutas. Precis som i Camilla Läckbergs tidigare böcker finns även här en gammal historia som löper parallellt med de nutida händelserna.

Den här boken är spännande från sida ett, men också otroligt obehaglig. Om den bara hade handlat om fallet hade jag rekommenderat den till vem som helst som gillar deckare, men detta är trots allt Läckbergs nionde bok i serien om Erica och Patrik så jag tror att man skulle ha lite svårt att hänga med på vad som händer och har hänt i relationerna runt omkring dem om man inte har läst de tidigare böckerna.

Det som fascinerar mig är hur Läckbergs böcker blir mer och mer brutala för varje bok som släpps. Den första boken i serien (Isprinsessan) är en favorit hos mig, men efter att ha läst Lejontämjaren har jag svårt att överhuvudtaget förstå att det är samma författare. Hela serien är enligt mig väldigt läsvärd, och Läckberg är en personlig favorit, trots att det har blivit en lång serie känns hon inte trött eller tjatig i sitt skrivande.

Mord och spänning på Österlen

Baksidan:
Petra Wester är advokat i Stockholm, där hon bor med sin 16-åriga dotter. Hon har ett sommarhus på Österlen dit hon söker sig för att komma undan stress och yrkesliv. Petra blir kontaktad av en gammal bekant, affärsmannen Sten Backman, som just ärvt den pampiga österlenska gården Hamra när hans far gått bort. Stens nya planer för den traditionsenliga jakten på Hamra ses inte med blida ögon i trakten. En plötslig och tragisk jaktolycka sätter igång en polisutredning som rör upp våldsamma känslor av kärlek, svek och avund. Petras efterforskningar på Stens uppdrag blir allt farligare och hennes upptäckter gör att hon motvilligt dras in i polisutredningen.

Titel: Svinajakten
Författare: Anna Bovaller
Utgiven: 2009
Genre: Deckare, kriminalroman
Citat: ”Han tittade på Glenn och skakade på huvudet. ’Ja, fy fan’, sa Bo Andersson. ’Vilken jävla svinajakt.’ Han sa det med eftertryck och lutade sig bakåt i stolen.”

Analys:
Den här boken utspelar sig i nutid i Österlen nere i Skåne, den målar upp en fantastisk bild av Skåne. Däremot får författaren det att låta som att skåningarna är riktiga lantisar när hon jämför dem och storstadsfolket från Stockholm. Även om det är så att de bor ute på landet och säkert tänker på ett annat sätt än vad stadsmänniskor gör, har en annan sammanhållning etc. så får hon det till och från att låta som att det är något negativt att bo på landet. Jag skulle inte tro att detta är medvetet gjort men jag kan inte riktigt komma ifrån känslan.

Berättelsen är från början lite trög och lite förvirrande tycker jag då hon introducerar väldigt mycket människor på en gång. Men efter ett par kapitel så hängde jag med i växlingarna mellan de olika karaktärerna och boken blir snabbt mer spännande med alla dess gamla intriger. Den riktiga spänningen kommer i de sista kapitlen som i de flesta deckare, när det är något som går fel, någon som gör något oförutsett och allt ställs på sin spets. Men det är just det som gör att jag läser de där sista kapitlen också när jag egentligen borde sova, för släppa boken precis när något otäckt håller på att hända går ju bara inte.

Huvudpersonen Petra är en rätt intressant karaktär, otroligt välskriven med många olika sidor som kommer fram i mötet med olika människor. Hon arbetar som advokat, men i vissa situationer känns hon mer som en journalist eller polis när hennes nyfikenhet tar allt för mycket överhand än vad som är nyttigt.

Omdöme:
Jag har försökt att läsa den här boken tidigare men kört fast i början med alla människor som kommer in på olika håll, men den här gången bestämde jag mig för att ta mig igenom den och det är jag mycket glad att jag gjorde. Det är en otroligt bra bok, den gav lagom mycket spänning och lagom mycket detaljer. Hur Bovaller har lyckats sno ihop alla trådar på slutet, få ihop kopplingen mellan alla de olika personerna är helt makalöst. Jag kommer absolut att läsa de andra två böckerna i trilogin också och hoppas på att få se ännu mer spännande böcker från henne fram över.