För första gången på länge kommer jag vara ganska negativ. Jag ber om ursäkt för det direkt.. Jag tycker inte alls om den här boken, kanske på grund av att jag lyssnade på den och inte läste den.
”Gräspojken” handlar om Kalle, som i bokens början är tolv år gammal, men som snarare känns som att han är i mitten av tonåren. Berättelsen utspelar sig i utkanten av Göteborg under mitten av 1980-talet. Kalles mamma börjar tröttna på livet i förorten med en alkoholiserad partner, och när hon ser att Kalle har odlat upp en marijuanaplanta av ett frö från hans fågels foder bryter hon ihop och tar hon sitt pick och pack och drar till Indien för att bli helad och vila upp sig. Innan hon kommer hem nästa gång hinner familjen åka på kortsemester till Amsterdam, bygga en skateboardramp och förvandla sommarstugans källare till ett narkotikaväxthus. Alla familjemedlemmarna och även Kalles flickvän Ulle dras in i en riktig härva av knarklangning, stora pengar, rymning från fängelset och arga östeuropéer.
Egentligen kanske den här boken inte är så dålig som jag tyckte att den var, men jag hörde om den i Storytelpodden där de sa att om man ville läsa en rolig bok så skulle man läsa den här. Visst kan den vara kul, och visst är den ganska komiskt dråplig. Men trots det var den inte alls i min smak, kanske var det för att jag förväntade mig mer än vad den kunde leverera eller så var det just det att jag lyssnade på den som ljudbok istället för att läsa den.
Det är författaren Christer Lundberg som har läst in boken så logiskt sett är ju han den person som vet hur boken ska läsas, men det gick inte hem hos mig. Jag stör mig på när han försöker bryta på engelska, jag stör mig på hur han betonar vissa saker och jag stör mig på att sättet han både läser och skriver gör att det verkligen känns som en 12-åring som läser. Det som också får mig att tycka att det inte känns realistiskt är att Kalle endast är 12 år, men på inte mer än ett halvår hinner han både onanera, ha sex, röka på och langa marijuana för första gången.
Vissa tycker säkert detta är en mycket bra och rolig bok, men det är väl helt enkelt inte min humor.
Bokkammaren 